Har haft några rasande fina dagar sen sist: har umgåtts med vänner, tränat, läst och fikat. Igår tog jag med mig C och åkte på utflykt till Stockholm med Fotografiska muséet som mål. Två bra utställningar, museishop-shopping (det är ett ord!) och ännu mer fika (Svindyrt sådant! Min plånbok måste ha spräckt mjälten.). Anton Corbijn var kul att ha sett, vi gick runt och trängdes med barnvagnar och vagnarnas löskrypande, velourklädda invånare, och invånarnas föräldrar som gick omkring och oo-ade och aa-ade och nickade initierat till varandra. Sen såg vi Aitor Ortiz fotografier av byggnader och gamla marmorbrott, och inte vet jag om det var avsaknaden av småglin eller att han helt enkelt var fantastisk, men det var en helt strålande upplevelse. (Sen såg vi nån annan skit som skulle föreställa ensamheten och utanförskapet, men mest bara var ett frossande i andras misär och antropologen i mig vaknade och blev alldeles förbannad – det var då vi var tvungna att gå och dyrfika istället).
Allvarligt talat tror jag inte att det här är så ruskigt spännande att läsa om. Jag vet att det inte är speciellt upphetsande att skriva om, men jag gillar att skriva och nånstans måste jag ju börja för att s.a.s. komma in i det igen, efter lång tids uppehåll. Och så är det ju nyårslöftet. (Det andra går bra förresten, drygt tre veckor in på 2012 är det fortfarande ett mindre uselt år.)
Mitt dygnsrytmsprojekt fick sig en ny utmaning imorse då jag väcktes 03.15 och fortfarande inte har somnat om (gick och lade mig och läste, och släckte i otäckt präktig tid igår kväll men jag misstänker att sömnbristen ändå kommer att göra sig påmind under eftermiddagen). Nä, men om man skulle gå och träna då?
Senaste kommentarer