…det är såsen.
Eller som det tydligen heter nu: Det är inte bananen man blir tjock av, det är fruktosen.

Man kommer hem och landar rakt i en hätsk debatt som upprör hela det svenska folket. En läkare har gått ut och sagt att frukt gör en fet. Livsmedelsverket rasar. Tydligen måste man äta 28 kilo bananer för att fruktosen ska vara skadlig och efter 28 kilo bananer – eller ens 28 bananer – kan jag tänka mig att man har mer trängande problem än fruktosorsakad bukfetma. Hälsobloggarna går varma. Debattartiklarna i Aftonbladet likaså.

Idag läser jag nästa harmsna rubrik: direktörerna ökar sina bonusar och barnen får ingen frukt i skolan. Ras ras igen. Å andra sidan lär barnen inte få någon bukfetma heller, att döma av förra veckans rön.

Det poppar upp minnesbilder när jag minst av allt har bett om det, och ibland annars också. Idag är det bilden av de tre palestinska barnen, i famnen på sina respektive föräldrar, som köat vid en checkpoint sedan tidig morgon för att få åka in till sjukhuset i Jerusalem för dialys. Som köar tre gånger i veckan. Som inte kan vara riktigt säkra på att bli igenomsläppta från en dag till en annan.

Och jag blir så jävla trött.