”Och Herren såg att ljuset var gott” och det är han inte ensam om, för det har även företaget PartyLite upptäckt. Så igår hängde jag med svärmor och tanterna på ljusvisning, som bara för att göra det ännu mer absurt, tilldrog sig i Pingstförsamlingens lokaler i Märsta. Det var poppig musik och storbildsskärmar, och hon som ledde församlingen hade kunnat vara resultatet av en tête-a-tête mellan Ulf Ekman och Martha Stewart om hon inte varit i femtioårsåldern. Folk tjoade och klappade entusiastiskt och Ira Levins ande svävade över rummet (Stepford Wives, ni vet). När Ulf-Martha presenterade ”ledaren”, chefen för kontoret i Helsingfors, visste euforin inga gränser. Jag lade ner någonstans där.

Sen visades långa ljus och korta ljus, tjocka ljus och smala ljus, votivljus och theljus, och det billigaste kostade 85 spänn! ”Men de har lång brinntid.” Själv köper jag hundrapack värmeljus på IKEA för 39.90 och så lite ljus som jag använder räcker de i år och dar. Inte behöver man ha dem brinnande i fem timmar första gången heller. Det behövde man i och för sig inte med de här heller, men om man inte gjorde så, kunde det bli kanter, och det vill man ju inte. Mina Ugandiska barnsoldater kändes plötsligt mycket långt borta…

Sen var det fika, och mer prat om PartyLites förträfflighet – ”vi säljer MYYYYS, tihi!” – och utnämnande av teamledare och konsulter, ”och ni som är teamledare ska få en guldpläterad pins här…”, och jag fick bita mig för att inte ställa mig upp och vråla ”Det heter en PIN, idiot! Om du nu ska använda engelska, istället för det fullt funktionsdugliga svenska ’nål’.” och ju längre kvällen gick desto tröttare blev applåderna, och när Ulf-Martha på sluttampen berättade om den 70%-iga rabatten de hade på en viss ljuslykta och att årets resa gick till ”Ljusfabriken i CUMBRIA utanför Manchester, där vi bor nära till SHOPPING som vi alla ÄLSKAR!” så var hon faktiskt tvungen att lägga till ett uppfordrande ”det är väl kul?” för att få någon respons överhuvudtaget.

Hur som helst var det intressant. Kulturantropologen i mig hade en högtidsstund som det var länge sedan den upplevde. Sen åkte jag hem till älskling och åt glass och pussades i soffan, i taklampans sken. That’s MYYYYS for ya, Ulf-Martha!