…Eller ”70 är det nya 20” om man så vill.
Låt mig klargöra ett par saker först. Jag har generellt inte svårt för någon speciell kategori av människor i lagom portioner, jag har svårt för människor i stora grupper. Människan må vara ett flockdjur, men let’s face it: individens intelligens och omdöme står i direkt relation till flockens storlek och homogenitet och sjunker i proportion till flockens ökande storlek och likriktighet. Kort sagt: ju större grupp av likasinnade, desto dummare blir individen i huvudet. En eller två skinnbulor går att hantera, 30 stycken är skrämmande och tusen är masshysteri. Ett par berusade Hammarbyfans gör ingen skada – femhundra är läktarvåld. Några fnittrande fjortisar är på sin höjd lite irriterande – en hel skolklass är olidligt. Och så vidare.

Jag tränar på gym på morgnarna. Jag har valt morgnarna eftersom gymmet oftast är ganska folktomt och jag slipper jämföra mig med broilers och hårspraysflickor. På morgnarna tränar de gamla STF-medlemmarna (dock inte i sina skidbyxor från 40-talet) och de gör det till P1.
På måndagar är det högkonjunktur på gymmet, för de flesta verkar börja ett nytt liv just då.

Idag kom jag in i omklädningsrummet lagom till att höra två damer i 70årsåldern diskutera fördelarna med stora poolen på morgnarna, ”för då är det inga ungdomar där”. Och så tittade de på mig! På MIG! Hell, jag gillar inte heller ungdomar i poolen, jag gillar ingen i poolen, för de kan stänka vatten på mig och då kommer jag sannolikt att dö. Jag simmar ängsligt runt med halsen sträckt som en flygande svan för att inte få klorvatten i ögonen, crawl är något som bara de riktiga proffsen kan utföra och bassängkanten sitter man möjligen på, man hoppar inte. Det finns stegar för att ta sig ner i vattnet.

Sen fortsatte jag in i gymmet och där var det rena PRO-mötet. Och alla – jag lovar alla, utom jag och två killar i 25års-åldern – kände varandra sedan 50-talet och pratade med varandra i maskinerna och höll maskiner åt varann och betedde sig på det hela taget precis som de ungdomar de inte tyckte om. Newsflash: Pensionärer är också människor, om än skrynkligare, och de är varken bättre eller sämre än någon annan ålderskategori.

Jag stör mig inte på att det går långsamt eller att de tränar i loafers och finblusar, eller lägger håret innan sitt gympass, men jag stör mig som fan på att det beter sig illa och omdömeslöst i skydd av sin aktningsvärda ålder! Jag stör mig på att de tar upp maskinplats utan att träna, och jag stör mig på att de inte torkar av crosstrainern. Jag stör mig på att de fullkomligt dränker sig i LdB-lotion i omklädningsrummet, trots lappar om att undvika starka dofter med hänsyn till allergikerna. Det som stör mig allra mest är gammgubbarnas ohöljda stirrande. Missförstå mig nu inte, jag skulle inte gilla att en jämnårig snubbe stirrade på mig heller, men de flesta gör inte det. Kanske för att jag inte är värd att stirra på, men troligare för att de har lärt sig att man inte stirrar. Gubbarna stirrar skamlöst under parollen ”jag är ju ändå så gammal, lite ögonfägring kan väl inte skada”. Nej, det skadar inte, men det är fan så ohövligt!

Vore jag lite äldre skulle jag lägga er över knät, banne mig!